Likabehandling i föreningsverksamheten

För det första väljer föreningen vem eller vilka som har ansvaret för att behandla meddelanden om trakasserier och reda ut de fall av trakasserier som förekommit. I många föreningar som verkar inom HUS är det antingen den likabehandlingsansvariga eller trakasseriombudet som sköter dessa situationer. Det kan vara oklart vad den likabehandlingsansvariga och trakasseriombudet ansvarar för, men meningen är att personerna ska fokusera på lite olika slags frågor. Den likabehandlingsansvariga ser till att likabehandling förverkligas på bred front inom föreningen. Dessutom kan det också ingå i uppdraget att reda ut trakasserisituationer. Trakasseriombudets huvudsakliga uppgift är däremot att fokusera på att reda ut trakasserisituationer. Ombudet ger råd och stöd till studenter som råkat ut för trakasserier, diskriminering, mobbning eller annat osakligt bemötande.

Det är också bra om man inom föreningen på förhand funderar på vem som behandlar eventuella anmälningar om trakasserier som den som utreder fallet eller en styrelsemedlem har gjort sig skyldig till. Styrelsens ordförande kan då till exempel vara den person som ansvarar för att frågan reds ut.

Principer för verksamheten

Oberoende om föreningen har en likabehandlingsansvarig eller ett trakasseriombud så måste det finnas klara riktlinjer och anvisningar för hur man behandlar dylika fall. De som tar kontakt med föreningen i dessa frågor ska också få information om vilka principer man har. Nedan finns principerna för HUS trakasseriombud som exempel:

• Situationen reds ut genom diskussioner:
• Trakasseriombudet strävar efter att stödja den som upplevt trakasserier genom att diskutera med personen och eventuellt gå vidare för att reda ut händelsen om den som upplevt trakasserierna önskar att ärendet klaras upp. Det är mycket viktigt att man visar förståelse för den som tar kontakt. Trots att det i en situation kanske inte varit fråga om trakasserier kan upplevelsen ändå vara tung för personen som varit involverad.
• Om man reder ut situationen kan trakasseriombudet ta kontakt med den andra parten och hjälpa till och facilitera diskussionen mellan parterna.
• Trakasseriombudet lyssnar på båda parter och strävar efter att stödja parterna så att dessa hittar en lösning. Trakasseriombudet löser ändå inte problemet för parternas del.
• Trakasseriombudet är neutralt:
• Trakasseriombudet är en neutral part i en konflikt, och ställer sig inte på någondera partens sida. Det är viktigt att vara empatisk mot den som upplevt trakasserierna, men man får ändå inte döma motparten, utan man ska också lyssna till motpartens åsikt.
• Trakasseriombudet har tystnadsplikt:
• Utgångspunkten är att trakasseriombudet inte berättar något för utomstående om vem som tagit kontakt, gjort anmälan och hur situationen har lösts. Trakasseriombudet sparar inte heller skriftligt material. Om det krävs extern konsultering eller om det finns behov att koppla in andra personer i fallet för att man ska kunna reda ut ärendet ska trakasseriombudet berätta detta för parterna och be om deras lov att involvera andra i frågan.
• Trakasseriombudet delar inte ut straff:
• Den som reder ut trakasserisituationer fungerar inte som domare och letar inte heller efter den skyldiga. Trakasseriombudet är inte en auktoritet som beslutar om det skett trakasserier eller inte. Om den som beskylls för trakasserier till exempel har brutit mot föreningens regler eller principer för tryggare rum och man vill ge den som gjort detta ett straff är det föreningens styrelse som fattar beslut i frågan. Vid misstanke om brott ber man att den som utsatts genast vänder sig till polisen eller Brottsofferjouren.
• Det går inte alltid att hitta en lösning:
• Upplevelserna av trakasserier är aldrig identiska och det finns inte lämpliga regler för alla situationer. Ibland går det inte att komma fram till en lösning som den som kontaktat trakasseriombudet är nöjd med. Det här betyder inte att trakasseriombudet har misslyckats i sitt uppdrag. Det kan hända att den som upplevt trakasserier börjar må bättre redan då man diskuterat saken.
• Det lönar sig inte att försöka lösa alla situationer med föreningen som utgångspunkt. Om två personer råkat i gräl med varandra på grund av orsaker som inte har med föreningens verksamhet att göra ska man uppmana dem att reda ut ärendet sinsemellan och att bemöta varandra sakligt då de deltar i föreningens verksamhet.
• Man behöver inte vara ensam i svåra situationer:
• Trakasseriombudet kan vid behov be att parterna tar kontakt med andra instanser som erbjuder hjälp och att till exempel konsultera universitetets eller studentkårens trakasseriombud. Det är viktigt att trakasseriombudet också tar hand om sitt eget välmående och sin ork.