Humor ökar sammanhållningen
Humor är en väsentlig del av studentkulturen och är ställvis färggrann och gycklande. Dock måste man förhålla sig medvetet till humorn och traditionerna ska granskas kritiskt och speglas mot samhällsstrukturerna. Om vad och hur skämtas det? Ingens etniska tillhörighet eller personliga angelägenheter ska vara mål för skämt. Skämtas endast om minoriteter eller skrattas det även åt dem som hör till en hegemonisk kultur? Å andra sidan, inkluderas inte en viss grupp i skämten låter man förstå att de inte är viktiga och hör till gruppen. Gällande humor är det bra att följa grundregeln punch up-punch down, då det är allmänt mer tillåtet att skämta om dem som har en stark samhällsställning än de som redan färdigt är i en svagare ställning. En tydlig gränsdragning för god smak är dock svår att dra, om än inte omöjlig. Humor är en svår konstform och beror även på hur det tolkas och tas emot. Människorna har mycket olika preferenser för humor. Beträffande större evenemang, när publiken för skämtet ännu inte är så bekant lönar det sig att ta det lugnare. Ju mer rafflande skämt desto större risk. Vi ska komma ihåg att ha roligt utan att förtrycka någon.
Utgångspunkten för humor och roligheter ska vara att alla har roligt, trevligt och tryggt. Humorn misslyckas om den sårar någon, eller någon känner sig otrygg eller upplever det svårt eller obehagligt att delta på grund av det. Humorn ska däremot skapa en stämning som stärker sammanhållningen och samhörigheten. Humor som orsakar illamående hör inte till studentevenemang. Det lönar sig att fundera på hurdan humor som tolkas som positiv vs negativ av deltagarna. Sådant som skapar negativ konnotation ska överhuvudtaget undvikas. Man bör även förhålla sig kritiskt till maktpositioner: humorn ska inte stötta eller nedtrycka någon. Det är speciellt bra om äldre studenter hjälper och uppmuntrar yngre att delta och inte ”visar deras plats” eller framlägger deras ”felaktigheter”. All slags förlöjligande och förödmjukande är negativt och strider mot gott uppförande och är annars också osmakligt. Tradition är inte ett motiv för diskriminering och om saker utförts dåligt under historien betyder det inte att saker och ting inte kunde förbättras nu.
Vi har en moralisk skyldighet att förnya föråldrad och diskriminerande praxis så att ingen behöver känna sig otrygg att delta på evenemangen.
Gällande humor är det bra att komma ihåg att syftet med den på studentevenemangen är att vara lätt, delaktigande och rolig för alla. Därför lönar det sig att undvika svåra, känsliga, polemiska, tunga och i övrigt känsloväckande ämnen. De kan behandlas under tillfällen som reserverats enkom för dem. Människorna måste få ha roligt på studentevenemangen utan risk för att de plötsligt tvingas möta tunga ämnen. Enbart tanken på att det är möjligt att möta ämnen på evenemanget som man inte just då vill prata om, kan vara mycket ångestväckande.
Vi kan inte känna till andra människors upplevelsevärld eller personliga egenskaper. Därför är det inte godtagbart att anta något om någon och inte heller generalisera egna preferenser. Även om det inte skulle ”verka” finnas representanter för en referensgrupp så betyder det inte att någon inte skulle uppleva diskriminering på grund av det. Det är framförallt även fråga om stämning. Anfallande anföranden eller osmakliga skämt påverkar allas tillstånd och den allmänna stämningen negativt oberoende av om en person representerar målgruppen för skämtet.