Likabehandlingsbegrepp

4. Mobbning

Beträffande mobbning (och trakasserier) är den egna upplevelsen av betydelse och förutom aktivitet är det fråga om trygghetskänsla. I mobbning missbrukas maktpositionen och den mobbade görs försvarslös. Till sin natur är mobbning avsiktligt och fortgående och den mobbade kan inte försvara sig. Man måste ändå förhålla sig kritiskt till kontinuitetskriteriet eftersom  känslan och atmosfären är centrala för mobbning: redan några enstaka mobbningstillfällen kan ge upphov till mobbningshot av den som mobbas.  Mobbning  är åtminstone situationer där offret uttrycker att hen känner sig illa till mods eller sårad, men mobbarens beteende trots det inte upphör. Vid högskolor är fysisk mobbning mer ovanligt, men förekommer.

Mobbning är:

  • förnedrande (upprepade gånger) av personen, samt sårande och diskriminering
  • omotiverad kritik, ringaktning, förlöjligande, kunskaps- och prestationsförakt samt spridandet av falska rykten eller göra till  åtlöje.
  • utskällning, öknamn, hot, osakligt prat och diskriminering utifrån en persons egenskaper
  • uteslutande ur gruppen och begränsning av sociala relationer till exempel genom tystnad eller låta bli att hälsa.
  • att skada någon fysiskt
  • omotiverad förvägran av arbets-och ansvarsuppgifter


Mobbning handlar inte om konflikter, åsiktsskillnader eller gräl mellan två mer och mindre jämbördiga människor.

Mobbning är inte:

  • om arbetsgivaren eller ansvarspersonen använder sin arbetsledarrätt sakligt och motiverat
  • när det uppstår konflikter gällande arbetet eller beslut som berör ansvarsuppgifter
  • när problemsituationer gällande uppgiften eller arbetet behandlas
  • när man ändrar på arbets- och ansvarsuppgifter och diskuterar om förändringarna med ansvarspersonen
  • när arbets-och ansvarsuppgifterna bedöms och konstruktiv och korrigerande respons ges
  • när disciplinär makt används enligt stadgar eller lag