Hur identifiera och förebygga trakasserier?

1. Att identifiera trakasserier

Det första steget mot att ingripa i trakasserier är att föreningen har kunskap att identifiera trakasserier. Först efter det kan man överväga vilka sätt föreningen har både då det gäller att förebygga trakasserier och att reda ut eventuella fall av trakasserier.

I studentföreningarnas verksamhet och i den här guiden definierar vi trakasserier som allt osakligt och icke-önskvärt beteende. Trakasserier kan ta sig uttryck på många olika sätt, till exempel som miner, tal, meddelanden, gester eller beröring. En situation där man bryter mot principerna för tryggare rum kan också tolkas som trakasserier.

Enligt lagen definieras trakasserier som kränkning av en persons människovärde så att det uppstår en atmosfär där personen känner sig förnedrad eller hotad. Trakasserierna kan hänföra sig till exempel till en persons kön, ålder, etniska eller nationella ursprung, medborgarskap, språk, religion eller övertygelse, åsikt, politiska verksamhet, familjeförhållanden, funktionsnedsättning, hälsotillstånd eller sexuella läggning. Trakasserierna är en form av diskriminering och kan i vissa fall vara ett brott. Exempel på trakasserier är rasistiska skämt eller att man kallar en studiekompis som hör till en sexuell minoritet för något öknamn.

Normer och maktstrukturer ligger bakom trakasserier. Vi upprätthåller strukturerna ofta omedvetet. De är en del av beteendet, sättet att tala och tänka som är godkända inom en viss kultur. Strukturerna definierar vem som har makten att fastställa vad som är ett accepterat beteende och hurdant beteende man accepterar i vissa situationer. Maktfördelningen i ett samfund leder ofta bland annat till att vissa erfarenheter förringas oftare och mera systematiskt än andra, som till exempel de erfarenheter som kvinnor och minoriteter har. På det här sättet visar man att man inte tar trakasserier på allvar. De beteenderegler som upprätthåller normerna och strukturerna förändras om man ifrågasätter dem och gör dem synliga. Då privilegier blir synliga och man ifrågasätter dem kan en förändring också leda till en konflikt.

Den som utsätts för trakasserier kan av många olika orsaker ha svårt att göra något åt situationen. Alla som har utsatts för trakasserier upplever inte ens att det beteende som de har utsatts för varit trakasserande, utan det kan vara att man förstår situationen och dess innebörd först senare. Även om en person inte genast inser att hen utsätts för trakasserier betyder det inte att det inte skulle ha förekommit trakasserier. Det krävs dessutom mod och resurser av den som utsätts för trakasserier att ta tag i situationen. Om personen dagligen utsätts för trakasserier orkar hen nödvändigtvis inte ta tag i eller anmärka på det osakliga bemötande som hen råkar ut för. Därför är det viktigt att den som upplevt trakasserier får stöd och att föreningsaktörerna vet hur de ska hantera trakasserisituationer.

2. Att identifiera diskriminering

Med diskriminering avses att en person behandlas sämre än andra på grund av en eller flera personliga egenskaper. Sådana egenskaper kan till exempel vara personens kön, ålder, etniska eller nationella ursprung, medborgarskap, språk, religion och övertygelse, åsikt, funktionsnedsättning, hälsotillstånd eller sexuella läggning. I Finland är diskriminering förbjuden bland annat i grundlagen och i diskrimineringslagen. Notera ändå att det inte alltid är fråga om diskriminering om man ställer människor i olika position utgående från någon personlig egenskap. Allt osakligt bemötande är inte heller nödvändigtvis diskriminering. Du kan läsa mera om att identifiera diskriminering på diskrimineringsombudsmannens webbplats.

3. Att identifiera mobbning

Mobbning är ett beteende där en eller flera personer upprepade gånger sårar, skadar eller diskriminerar någon så att denna person inte kan inverka på saken. I mobbning är det alltid fråga om olika maktpositioner, eftersom mobbning inte handlar om en konflikt mellan två jämställda individer. Den som blir mobbad är i underläge i situationen och kan inte försvara sig mot den eller dem som mobbar.

Mobbning innebär till exempel att en annan person kritiseras omotiverat, förringas, blir utskämd och att personens kunnande och prestationer ignoreras. Det är också fråga om mobbning om man läxar upp någon, kallar någon vid öknamn eller om man skäller ut och diskriminerar en person på grund av hens egenskaper. Mobbning kan också ta sig uttryck på det sättet att man förstör en persons sociala relationer och att man lämnar personen utanför gruppen. Det är ovanligare med fysisk mobbning vid högskolor än vad det är till exempel i grundskolan, men det förekommer ändå.

Mobbning kan förekomma såväl mellan studenter som mellan studenter och personal. Mobbning som personalen utsätter studenterna för sker mera sporadiskt jämfört med den omfattning av mobbning som förekommer mellan studenter. Enligt högskolestuderandenas hälsoundersökning (2021) har 7% av studenterna utsatts för mobbning av en annan student, medan 5% uppger att de blivit mobbade av personalen.

Det är skäl att minnas att alla konfliktsituationer mellan personer inte automatiskt är trakasserier eller mobbning. Fastän situationen inte kan definieras som trakasserier eller mobbning betyder det ändå inte att situationen inte skapar obehag hos dem som är delaktiga eller att föreningen kan låta bli att behandla dessa fall.

4. Vilka drag har trakasserier inom föreningsverksamheten?

Föreningsverksamhet är unik och den betonar följande särdrag:

• Jämlikhet, frivillighet, deltidsverksamhet, fritid
• Ansvaret har fördelats mellan frivilliga aktörer
• Projektbetonad verksamhet, tidsbundenhet
• Det finns inte bestående gemenskaper eller grupper inom verksamheten
• Hobbybetonad verksamhet
• Till verksamheten hör spel, läger eller politik
• Mångsidiga nivåer inom verksamheten
• Anställda, förtroendevalda, frivilliga och målgrupper blandas
• Mångsidigt umgänge
• Some, digitala gemenskaper
• Fester

5. Hur kan vi förebygga trakasserier?

Vi kan bäst förebygga trakasserier, diskriminering och mobbning genom att utveckla kulturen inom föreningen. I en kultur som är öppen och som respekterar mångfald kan alla medlemmar delta i verksamheten och vara sig själv. Man kan skapa en sådan atmosfär på olika sätt.

Föreningen kan etablera verksamhetssätt och praxis som stöder likabehandling. Exempel på dylik praxis är att man

• grundar en position för en likabehandlingsansvarig i föreningen,
  
• formulerar en likabehandlingsplan,
• formulerar principer för tryggare rum och
• ser till att evenemangssäkerheten fungerar.

Det är viktigt att regelbundet kommunicera till alla medlemmar i föreningen om de åtgärder som man har vidtagit och vilka spelregler man har formulerat. Man måste också få medlemmarna att förbinda sig vid att hålla fast vid de gemensamma likabehandlingsåtgärderna. Då medlemmarna förstår innebörden av verksamheten och då de har fått delta i processen är det möjligt att skapa en mera bestående verksamhetskultur. Order som bara kommer från ett håll lyckas sällan involvera hela gemenskapen.

Förutom gemensamma spelregler ska föreningen också fästa uppmärksamhet vid hur grupper bildas och uppmana medlemmarna att behandla varandra vänligt. Det är bra att se till att alla uppmärksammas jämlikt inom föreningsverksamheten. Det här är särskilt de föreningsaktivas och styrelsens uppgift. Det är inte svårt att beakta andra människor. Det betyder att man hälsar på alla, att man tackar och att man tar med alla i aktiviteterna. Om någon till exempel sitter ensam eller inte säger något på en lång stund kan man fråga om hens åsikt eller be hen delta i aktiviteten.

Hur kan vi förebygga trakasserier med hjälp av föreningens interna processer?

Det lönar sig att skapa gemensamma spelregler och verksamhetssätt för att underlätta arbetet för föreningens styrelse. Det är viktigt att alla förbinder sig att följa dessa. Det här klarlägger de olika aktörernas ansvar och minskar på uppkomsten av konflikter. Verksamhetssätten kan till exempel vara:

• Hur arbetar man inom föreningen?
  
• Vilka är föreningens verksamhetssätt?
  
• Hurdan mötespraxis har föreningen?
  
• Vilka ansvarsområden finns i föreningen och hur har man fördelat arbetet mellan de olika aktörerna?
  
• Hur kommunicerar man inom föreningen?
  
• När borde en aktör vara anträffbar?
  
• När borde man besvara meddelanden?
  
• När borde en aktör senast meddela om förhinder eller frånvaro?
• Hur samlar man in respons i föreningen?
• Hur och var samlar man in responsen?
• Hur behandlar man responsen?
• Hur får man respons från medlemmarna, styrelsen och de andra aktiva?

Det är också viktigt att man skapar en process för föreningen för hur man ska behandla trakasserisituationer eller annat osakligt beteende. Ofta betonar föreningarna att de har nolltolerans mot trakasserier och diskriminering. Det att man säger att man har nolltolerans betyder ändå ingenting om man inte har tillgång till konkreta åtgärder som stöder nolltoleransen. Alla föreningsmedlemmar ska känna till hur man ingriper i trakasserier och hur man kan rapportera om det man sett eller upplevt. Föreningen måste därför ha en klar verksamhetsprocess för hur man hanterar dylika situationer. Du kan läsa mera om att hantera olika situationer och processer i denna guide i stycket.